Världpremiär för Vegokäk på YouTube!!!

Nu lämnar jag den här bitvis väldigt arga och ledsna #metoo-veckan bakom mig för att äntligen ge mig in på mitt nästa äventyr: YouTube!!!

Jag har skjutit på det så länge för att jag hela tiden har varit så rädd för att inte vara tillräckligt bra – men nu skiter jag i det och kör bara! Precis som med bloggen så har jag bestämt mig för att jag får lära mig längs vägen.

Om ni vill prenumerera på min kanal blir jag förstås skiiitglad.

Till en början tänker jag ladda upp ett klipp i veckan, och efter det får jag se om jag bestämmer mig för att göra mer eller mindre än så. Innehållet kommer att likna det som finns på bloggen, men det kommer att vara personligare och närmare.

Självklart blir det en massa kolhydratstinna middagar, men det blir också guider till vegetarisk matlagning, rants där jag gör upp med hälsohetsare, hacks för en roligare vegovardag och en massa annat.

KLICKA ER IN PÅ LÄNKEN FÖR ATT PRENUMERERA

Ha nu en grym vecka!

– Annie

Jag finns på YouTubeBloglovin’Instagram och Facebook.  

När jag blev våldtagen #metoo

Annie

Jag var full, på väg hem sent från en av alla studentskivor som jag gick på den där våren.

Kort klänning.

Galet kissnödig av alla starköl som jag hade lagt mitt studiebidrag på.

Ensam i en tom, mörk gränd vid Slussen.

Där hade jag letat upp en buske som jag kunde sätta mig på huk i.

Precis när jag skulle dra upp mina strumpbyxor kom han runt hörnet. Jag hann inte ens blinka.

Ena handen i ett järngrepp runt min hals. Andra handen stenhårt upptryckt i mitt nakna underliv. Kroppen fastnaglad på husfasaden bakom.

Jag fattar fortfarande inte hur han kunde vara så säker på vad han skulle göra.

All luft försvann. Inte ens en viskning hade kunnat komma över mina läppar.

I den stunden var jag övertygad om att jag skulle dö.

Men han höll inte kvar länge. Av något skäl släppte han. Han försvann innan jag hade fått tillbaka andan. Kanske trodde han att det kom någon.

Men jag var fortfarande ensam i gränden. Paniken grep tag i bröstet, halsen, händerna. Kämpade för att få fatt i min mobil.

Inget batteri förstås.

Jag tog mig ut på Götgatsbacken. Tårarna kom och jag kippade efter luft.

Ett gäng poliser som patrullerade gatan snappade upp mig. Jag försökte sansa mig. Ville inte framstå som en tonårstjej med en snedfylla.

Berättade det jag klarade av att få fram för en ung manlig polis. Något vettigt signalement fanns inte att ge förstås.

En polisbil med en kvinnlig polis i baksätet kom och hämtade upp mig. Vi diskuterade om det var någon idé att åka till våldtäktsmottagningen. Vi kom fram att det inte var det. Han hade ju bara använt sin hand.

Jag skjutsades hem till min dåvarande pojkvän. Han bodde i en tvåa på Luthens gränd med sin mamma och lillebror. Jag var tacksam över att inte behöva åka hem till mina föräldrar.

Ville till varje pris skydda dem.

Jag var nyss fyllda 18 år. Gick natur-natur i tvåan på Kärrtorps gymnasium. Och livet fortsatte som vanligt. Jag tågluffade, åkte på festivaler, flyttade hemifrån.

Det tog flera år innan jag berättade för människor i min närhet. Inte för att jag skämdes eller för att tyckte att jag fick skylla mig själv. Skulden låg inte hos mig, det visste jag.

Jag klarade bara inte av tanken av att behandlas som ett offer. Jag ville inte att folk skulle titta på mig och tänka att mitt liv och min sexualitet var förstörd för all framtid. Många verkar ju tro att det är så det måste bli, men det stämde inte alls in på mig.

Hos mig fanns det ingen ork att ta hand om vänners och familjens reaktioner. Det var enklare att bearbeta allt på egen hand.

Men på senare år har jag ändå börjat att berätta. Inte så mycket för min egen skull, utan för att jag tror att andra kanske kan bli hjälpta. Om så bara genom att få känna sig mindre ensamma.

– Annie

 

Asenkel pasta med chilisås, kalamataoliver och feta

en ljusgrå tallrik fylld med chili- och paprikapasta med kalamataoliver och fetaost

Den här pastan är så löjligt enkel att det inte är sant. Middagen är lätt klar på under 15 och det blir dessutom minimalt med disk. Så värt att kunna dra fram en trött kväll efter jobbet.

Jag tror förresten att det här är ett av mina äldsta recept som fortfarande hänger med? Började laga det på gymnasiet och jag minns att jag typ tyckte att det var höjden av finess. Gulligt ändå!

Sen dess har jag utvecklats ganska så jävla mycket (hoppas jag), men det är fortfarande en fett stabil vardagsklassiker.

en ljusgrå tallrik fylld med chili- och paprikapasta med kalamataoliver och fetaost

Ni följer väl mig på Bloglovin’? Där kan ni spara mina recept + undvika att missa mina andra inlägg. 

Pasta med chilisås, kalamata och feta

4 portioner

400 g pasta
2 dl creme fraiche med smak av paprika&chili
400 ml finkrossade tomater med chilismak eller färdig tomatsås
0,5-1 burk urkärnade kalamataoliver (Zetas är godast!)
300 g feta
salt och färskmalen svartpeppar

Gör så här

Koka pastan i en stor kastrull i ordentligt saltat vatten, men betoning på ordentligt.

Häll av det mesta av pastavattnet när det är 2-3 minuter kvar på koktiden och pastan fortfarande har rejält med tuggmotstånd. Spara lite vatten i botten. Häll på creme fraiche, krossade tomater, oliver och smula över feta.

Blanda runt och smaka av. Servera med massa färskmalen svartpeppar!

– Annie

Jag finns på Bloglovin’Instagram och Facebook.  

Vegetarisk kantarellcarbonara + den sugiga smalhetsen

En tallrik med kantarellcarbonara med en äggula på toppen

Pasta alltså. Jag är så innerligt jävla glad att tiden då jag var rädd för kolhydrater ligger ett par år bakom mig.

Kantareller, parmesan, ägg med skal, liquid smoke, linguine, färsk timjan fotade ovanifrån

Fy fan för alla dessa cykler av självspäkning och hetsätning som jag brukade gå igenom. 1 vecka där mat vägdes på grammet och måltider ersattes med kväljande nutrilettshakes. 2 dagar med trippla portioner pasta, hela kakpaket och nattliga besök på McDonald’s.

Färska kantareller i en stekpanna

Jag kan fortfarande inte berätta om det utan att känna skam. En liten, ologisk del av mig tycker fortfarande att det är rimligt att skämmas för att jag inte var bättre på att svälta mig själv.

Kantareller som släpper ifrån sig vätska

Men egentligen är jag ju tacksam. Det är bra att min kropp har ett starkt skydd mot svält. För mig tog det tyvärr alldeles för många år att fatta att det inte är någon idé att kämpa emot kroppen. Att sluta försöka gå ner i vikt är ett av mina livs bästa beslut.

Grovriven parmesan och hela ägg

Jag har aldrig varit så viktstabil och känt så mycket ren matglädje som dom senaste åren. Idag omfamnar jag min kärlek till pasta-ris-potatis-bröd till 100%. Ibland händer det dock att någon undrar: lagar jag inte lite väl onyttig mat?

Ägg vispas med parmesanost i en vit skål

Då får jag lust att vråla: onyttig??? Vet du vad som är onyttigt??!

  • Att gå upp och ner 15 kg på två år
  • Att lägga 80% av sin tankekraft på att undvika viss mat
  • Att ha ångest i dagar över att misslyckas med att undvika samma mat
  • Att hälften av alla 6-åringar(!!!) vill gå ner i vikt

Timjan strös över stekta kantareller i en stekpanna

Den här förbannade smalhetsen infekterar hela samhället. Den förstör människors – och särskilt unga kvinnors – liv. Att ge andra ångest över deras matval är ett rövaktigt och kontraproduktivt beteende som tyvärr förekommer i princip överallt: på bloggar, i tidningar, i skolan, på arbetsplatser, i hemmet.

Stekta kantareller i havregrädde

Ofta är det förklätt som käck hälsopepp, typ: ”du borde testa raw food, man bli såå fräsch av det”, men det är inget annat än glorifierad bantning.

På en mörk marmorfönsterbräda står en stor vit skål som innehåller ägg, parmesan, pasta och kantareller

Jag ser det som min plikt att vara en motvikt till allt det där. Mat både kan och ska vara en källa till glädje. Ett av mina viktigaste missions med Vegokäk är att få fler att våga äta luststyrt.

DSC_0554.jpg

Därför älskar jag att skapa recept som är extra allt, som man blir alldeles lycklig av att käka. Den här kantarellcarbonaran är just precis ett sånt exempel. Fullproppad med fett, kolhydrater och knäppt mycket härlig smak.

Laga den, bjud på den och skit i alla idiotiska smalhetsare. Livet med pasta är ju så sjukt värt.

En tallrik med kantarellcarbonara med en äggula på toppen, en vas med murgröna i bakgrunden

Ni följer väl mig på Bloglovin’? Där kan ni spara mina recept + undvika att missa mina andra inlägg. 

Kantarellcarbonara

2 portioner

200-250 g linguine eller spaghetti
250 g kantareller, minst
2 msk smör
1 dl grädde, exempelvis havre
3 äggulor + 1 helt ägg
80 g parmesanost, minst
1 krm liquid smoke (finns oftast bland marinader)
salt och massa massa färskmalen svartpeppar
0,5 kruka timjan eller persilja

Gör så här

Läs först igenom alla instruktioner, eftersom flera moment ska göras parallellt. Plocka fram alla ingredienser och redskap.

Börja med att koka upp vatten och rensa svamp.

Skär kantarellerna i mindre bitar och stek dom sen på hög värme tills all vätska har dunstat. Sänk värmen och tillsätt en rejäl klick smör som får smälta. Häll i grädde och liquid smoke och låt puttra någon minut. Salta, strö över timjanblad, smaka av och ställ åt sidan.

Under tiden som svampen steks ner: knäck äggen i en stor skål, grovriv parmesan och vispa ihop blandningen.

Koka också under tiden pastan i saltat vatten. Kom ihåg att det är svårt att ha i för mycket salt!!

Häll av pastan i ett durkslag när den fortfarande har mycket tuggmotstånd kvar och ha sen direkt ner pastan i stekpannan med svamp. Blanda och kör ner allt i den stora skålen med äggen och osten. Rör runt med en slev.

Servera allt med skitmycket färskmalen svartpeppar, extra timjan och extra parmesan!

Kantarellcarbonara i en ljusgrå djup keramiktallrik rullas upp på en gaffel

– Annie

Jag finns på Bloglovin’Instagram och Facebook.  

FLER PASTARECEPT:

Soltorkad tomat-carbonara
Syrlig pasta med edamame, mynta och feta
Vegansk bolognese utan fuskkött

Megasnabba veganska sesamnudlar

En ljusgrå skål fylld med nudlar i sesamsås, puffad tofu, hackad vårlök och sesamfrön. En hand håller i ett par ätpinnar

Älskarrr att mitt jobb ligger så nära asienlivsen i Hötorgets tunnelbana. Jag brukar gå dit på lunchen och bunkra saker som bra sushiris, gochujangsås, billig shiitakesvamp, frysta dumplings och rolig tofu.

ETT ANNAT NUDELRECEPT: Ramen med svamp och ingefärsbuljong

Ett paket med färska ramennudlar, tofupuffar, en flask sesamolja och vårlök ligger på ett fönsterbläck i mörk marmor

Deras tofuavdelning är verkligen helt sick! Dom har allt från puffad, friterad och marinerad tofu till sånadär tofufickor som man får på sushirestauranger.

EN ANNAN SNABB RÄTT: Enkel koreansk och vegansk skål

DSC_0339.jpg

Just den puffade + friterade tofun är en favorit eftersom den inte behöver stekas eller marineras för att bli god. Den passar perfekt till den här snabba nudelrätten.

DSC_0342.jpg

Ursprungsreceptet kommer från The Pioneer Woman, men jag har gjort en egen variant med några småändringar.

DSC_0352.jpg

Några fler variationstips:  fyll på med vatten så blir det istället en grym ramensoppa. Släng i färsk spenat, morot eller gröna sojabönor för extra näring. Byt ut tofun mot exempelvis stekt tzay chili&ingefära eller oumph salt&smoky om ni föredrar det.

DSC_0368.jpg

Ni följer väl mig på Bloglovin’? Där kan ni spara mina recept + slippa missa mina andra inlägg. 

Veganska sesamnudlar

räcker till 2 personer

2 portioner färska ramen-, udonnudlar eller spaghetti (inga jävla snabbudlar!)
0,75 dl japansk soja
2 msk sesamolja
2 msk neutral jordnöts- eller rapsolja
2 msk ris- eller vitvinsvinäger
1,5 msk socker
1 msk sambal oelek
2 salladslökar
100 g puffad friterad tofu eller 200 g färdigmarinerad tofu
sesamfrön

Gör så här

Koka upp vatten.

Finhacka under tiden vårlök. Ni som kör med marinerad tofu kan skära upp tofun i kuber.

Vispa ihop soja, sesamolja, jordnötsolja, risvinsväger, socker och sambal oelek. Smaka av.

Spara någon dl av kokvattnet till spädning. Häll av nudlarna i ett durkslag. Blanda sen genast nudlarna med såsen. Smaka av och späd eventuellt med lite vatten.

Ha i hackad salladslök och tofu. Blanda och dekorera med sesamfrön.

– Annie

Jag finns på Bloglovin’Instagram och Facebook.