En bröllopshelg i Wales

Jag har för många gulliga bilder från när Max och jag var i Wales för att inte dela med mig av här. Brukar ju annars inte visa upp så mycket från mitt liv, men känner att det här är ett bra undantag.

Vi var ju i UK för att min närmsta vän från Brighton skulle gifta sig – på en gård långt ut åt helvete på landsbygden.

Det här betydde att vi skulle få sitta på ett tåg från London i fem timmar.

GÖTT, tyckte både jag och Max. Vi bunkrade upp oss på alla mina englandsfavoriter: supersura äppelkolor, salt & vinägerchips, aero mint chocolate, Strongbow och Guinness.

Den här helgen var vår enda lediga tid tillsammans den här sommaren, så vi bestämde oss för att göra den så semestrig som möjligt. Tågresan fick bli en rullande pubrunda med världens bästa utsikt: smutsiga tegelbyggnader, fluffiga lamm och engelska kullar.

Det kändes väldigt lite som en jobbig transportsträcka. Bara väldigt efterlängtat att få fem ostörda, helt lediga timmar ihop. Det enda som drog ner stämningen: en grupp äckliga idiotrasister från Österrike.

När vi kom fram till Wales var vi iaf chipsmätta och lätt nerspillda i öl, men bröllopstaggade. Max var alldeles mjuk i kanterna.

Vi tog en taxi från tåget till vårt B&B, som ju alltså var en himla animal sanctuary :’) </3
Alla djuren på gården hade någon gång blivit utsatta för plågeri, men sen blivit räddade.

Ok, smäller av lite när jag ser Max interagera med fluffiga djur.

Jag sprang omkring och försökte fota så länge som det fortfarande var en gnutta ljus kvar på himlen, men till slut fick jag ge upp.

Morgonen efter låg det ett mjölkigt dimmtäcke över dalen som vi bodde i. Precis som jag hade önskat. Finns ju inget mer brittiskt än dimma.

MÖS över att serveras långsamt lagad vegetarisk English breakfast och att fota mjuka mular innan det var dags att fixa mig.

Jag hade på mig en klänning från Miss Clarity (Underbaraclaras märke) som jag både kände mig megabekväm och fin i.

Max fick komplimanger för att han såg ”proper dapper” ut i sin kostym. Går ju inte att inte charmas av engelsmän som snackar på det viset.

Själva bröllopet var i brist på bättre ord helt ljuvligt. Så mycket kärlek.

Några tankar så här i efterhand:

1. Fan vad vackert det är att få fira en människa som man älskar.
2. Jag är extremt ofärdig med att bo på dom brittiska öarna.
3. Jag kanske inte har så mycket emot att gifta mig som jag trodde?

– Annie

Jag finns på Bloglovin’, Instagram och Facebook.