Kategori: Personligt

Vegetariska tacoburgaren deluxe + att få ett drömjobb

Annie/Vegokäk8 kommentarer

DSC_6955.jpg

Just nu är jag så utomordentligt jävla tacksam för min livssituation. Sen några månader tillbaka jobbar jag nämligen med något som är roligt och utvecklande varje dag. Det är som science fiction efter 10 år av diverse slitiga extrajobb.

Vid sidan av plugget har jag:

– stämplat remsor mitt i natten
– svarat på exakt samma fråga över 100 gånger på en dag när jag satt i kundtjänst
– plockat pärlor i en lagerlokal
– serverat hamburgare för 6,25 pund i timmen
– delat ut snöblöt post i iskyla

Det har varit nödvändigt men ärligt talat fett nedbrytande i längden.

Mina nya arbetsuppgifter och tacksamheten

Därför är jag så lycklig över att mina dagar nu istället består av att jag skapar recept, planerar, fotar, filmar(!), redigerar och sätter upp marknadsföringsstrategier.  Yes, för jag är numera content- och marknadsföringsansvarig på en skithärlig startup inom foodtech som heter Gastrofy. Det är så otroligt lyxigt.

Allt tack vare mitt jobb med bloggen, min chef och förstås en rejäl dos tur.

Visst, jag har slitit som fan i mina dagar, men jag vet att det finns många andra som sliter bra mycket hårdare (många undersköterskor, butiksbiträden, arbetslösa, andra kreatörer, MED FLERA) utan att någonsin lyckas uppnå sina drömmar. Därför är jag extra tacksam. Tänk att just mitt slit skulle löna sig.

Vad händer nu?

Jag tänker verkligen göra det bästa av tiden Gastrofy.

Mycket av min energi och min kreativitet går till det nya jobbet. Bloggen har därför fått stå tillbaka lite på det senaste. För mig känns det rätt, men några kanske tycker att det är tråkigt att jag uppdaterar mer sällan (eller så bryr sig ingen alls, hehe).

Men OM det ändå finns några som vill ha mer av mina recept så kan ni följa Gastrofy på Instagram och Facebook. Snart kommer båda kanalerna att vara fyllda med innehåll. Allt är inte vego, men mycket är det. Hittills har jag lagt upp en one pan gnocchi och ett chipotleris med guacamole.

För er som undrar – så funkar Gastrofy

Inne på Gastrofys handlar du mat genom recept, istället för att klicka runt bland enskilda produkter. Varje vecka får du föreslagna recept baserat på dina preferenser (ex vego och eko) som du kan lägga i din personliga matkasse.

Målet är att du ska slippa lägga tid på matplanering, samtidigt som du ska få precis det du vill ha. Det är som en matkasse, men med samma valfrihet som när du handlar i en vanlig butik. Coop står för och levererar alla varor hem till dig dagen efter beställning.

Jag tror själv stenhårt på företagsidén. Vi människor vill lägga minimalt med tid på mat, samtidigt som vi vill äta gott, varierat och få exakt det som passar oss själva. Vad jag vet är Gastrofy det enda företaget som fyller det hålet på marknaden idag.

Det finns en hel del vego uppe på sajten, men jag kommer förstås se till att den fylls till bredden med grymma recept. Säg till om ni har några önskemål!

Obs, ej spons. Det märks alltid alltid ut. 

Över till burgarna!

Så nu när jag jobbar med att laga och plåta mat orkar jag inte laga lika innovativt käk och dra fram kameran lika ofta.

Förra helgen gjorde jag istället en skakig mobilfilm av en riktigt maffig burgarmiddag. Den gjorde succé i en vegangrupp på Facebook trots den kassa kvallen. 1400 likes!

Jag förstår dock verkligen varför, för dessa burgare har fan allt. Kolla själva:


Burgarna är en blandning av flera andra recept som jag länkar till här under.

Vill du spara mina recept och inte missa nya inlägg? Bloglovin’ är toppen för det! 

Tacoburgare deluxe

friterad tofu/halloumi i ölsmet
mangoguacamole (passa på att köpa gul mango nu när det är säsong!)
picklad rödlök
jalapeñomajonnäs
machésallad
babyplommontomater
nachos
sriracha
koriander för alla som gillar det
friscobröd
majs i ugn med cayenne, vegosmör och salt

Börja med picklad rödlök. Blanda sen ihop jalapeñomajonnäs och mangoguacamole. Skär upp tomater och fritera sist av allt tofun/halloumin.

DSC_6947.jpg

Och hörrni, glöm inte att lämna in era sparrisbidrag till Månadens gröna senast 25 maj inne hos Grönt varje dag!

– Annie

Jag finns på Bloglovin’, Instagram och Facebook. 

Vegokäk firar 1 år! + ett roligt besked

Annie/Vegokäk29 kommentarer

Annie Månsson

Vilken jääävla kanondag jag har! Hör här va: morgonen började med att jag fick ett positivt besked om ett skitspännande drömjobb – som jag har fått tack vare bloggen!

Prick på bloggens självaste ettårsdag!! Alltså inte nog med att det är vår i luften och att jag och Max firar tre bast ihop, jag vet nu också att jag äntligen ska få jobba med något som både är roligt och kvalificerat. Lovar att berätta mer när alla papper är signade!

Annie Månsson

Tanken var egentligen att jag skulle blogga från Influencers of Swedens frilanskontor idag. Men jag var så glädjerusig att jag glömde ta med mig min dator dit! Så extremt typiskt mig. Älskar att jag knatade hela vägen dit (3 km) och köpte med mig en brownielängd :))) Det var bara att snällt vända om.

Det påverkade dock inte alls mitt toppenhumör. Nä, det gäller att ta vara på pangdagar som dessa!

Annie Månsson

Och nu ska jag göra precis det. Max och jag ska ägna resten av eftermiddagen åt att fira. Med schysst bärs och paneer butter masala!

Ett ordentligt jubileumsinlägg får vänta till en annan dag. Ha det gött! ❤

– Annie

Följ mig på Bloglovin’ om du inte vill missa inlägg och vill spara recept. Jag postar också mycket innehåll på Instagram och Facebook.

A på vårt examensarbete!!!!!

Annie/Vegokäk31 kommentarer

Annie Mansson
Bild av Äntligen vilse – resebloggaren Katarina Wohlfart

Fy jävla fan vad lycklig, tacksam och stolt jag är just nu! SOM vi har slitit denna vinter och höst. Jag har varit så otroligt rädd för att misslyckas – ibland så mycket att rädslan i sig har varit mitt största hinder.

Min uppsatspartner och jag fixade ändå allt i slutändan. Hundratals timmar med research, datastrul, skrivande och statistisk programmering. Och nu är allt äntligen över.

snow

Jag började plugga direkt efter att jag gick ut gymnasiet 2009, men vägen har sen dess varit krokig och jag har hunnit med att:

✓ Bli en KTH-dropout*2 (ett år samhällsbyggnad, ett år industriell ekonomi)
✓ Bo ett år i Brighton och jobba för 70 spänn i timmen
✓ Komma tillbaka till Sverige för att plugga statsvetenskap och nationalekonomi
✓ Krisa i mitten och dra själv till Australien/Nya Zeeland
✓ Slita ut mig som brevbärare
✓ Göra statsvetenskaplig yrkespraktik på Naturskyddsföreningens klimatavdelning
✓ Landa och inse att kombinationen ekonomi och miljö är min grej (utöver att blogga)

jag
Brighton, maj 2012

För mig är det helt obegripligt att en universitetsexamen i Sverige firas mindre än en gymnasieexamen. Därför har jag tagit saken i egna händer och hyrt en kollogård ute på Barnens Ö i april, och bjudit mina närmsta vänner på ett dygns minifestival.

Jag tycker inte att det finns något roligare i världen än att åka iväg ett stort gäng på vuxenläger. Skratta, dansa, hångla, leka lekar, dricka öl, bada i iskallt vatten, sova i för trånga sängar.

Roma
Bild av Victor Norberg, Gotland 2013

Jag älskar att fira framgångar och bemärkelsedagar, och jag hoppas att jag aldrig slutar med det. Nu får våren gärna komma snabbt!

– Annie

Följ mig på Bloglovin’ om du inte vill missa inlägg och vill spara recept. Jag postar också mycket innehåll på Instagram och Facebook.

3-2-1 tankar & tips

Annie/Vegokäk9 kommentarer

Nu går jag in i min näst sista tentavecka någonsin på kandidatnivå. Därför blir det tyst här inne fram tills nästa måndag. Men först några tankar på min hjärna just nu och lite lästips!

3 tankar om livet

Stockholm

Vad ska jag göra i vår?

Jobba som lärarvikarie? Tjänsteman på någon myndighet? Något blogg/matrelaterat? Det är ett halvårs glapp mellan min kandidatexamen och mastern som jag ska söka och jag måste börja leta jobb nu.

Ska jag satsa deltid på bloggen? Den här våren är nog min chans att göra det, för sen tänker jag gå in helhjärtat för mina masterstudier.

Varför har träning kidnappats av hälsohetsare?

Träning är mitt bästa verktyg för att lära mig att tycka om mig själv. Jag har aldrig så lite kroppsissues som när jag tränar. Bantning och träning går absolut inte ihop för mig. Fattar inte hur folk som inte äter ordentligt orkar prestera?

När jag äter rejält och tränar känner jag mig stark och kapabel! Efter en löprunda brukar jag (typ) vara redo för att krossa patriarketet. Läs gärna Underbaraclaras fantastiska text på ämnet, om passiva kvinnor och aktiva män.

Bästa sättet att hantera en stressig period: dra ner på alla ambitioner

Den här veckan lagar jag inte någon uppstyrd mat, jag skippar bloggen och insta, jag ignorerar hushållssysslor så långt det går och bokar inte in några sociala aktiviteter. Ordentlig sömn, plugg, lite löpning och vila är det enda viktiga. Så värt. Rekommenderas också för dig som är uppe i ett intensivt projekt eller liknande.

2 bloggar som jag älskar (som ej handlar om mat)

Jag har fan inte nog med superlativ för att beskriva dessa fantastiskt kompetenta, proffsiga och inspirerande kvinnor. Båda förtjänar ett eget hyllningsinlägg var, men så länge: gå bara in och följ!

Lugnochfin

lugnochfin

Måsteläsning: lugnochfins skrivskola för bloggare. Alla har nytta av att bli bättre på att uttrycka sig i skrift – och Louise bjuder på en kompakt och pedagogisk bloggserie som jag redan känner mig smartare av. Tack ❤

Följ lugnochfin på bloglovin’

Teknifik

teknifik

Måsteläsning: Elins guider är de bästa – lättförståeliga och snygga. Du behöver vara 0 % teknisk för att förstå vad hon skriver. Jag gillar exempelvis: 16 Google-tjänster du borde känna till, 10 techtips för den smarta studenten och stor guide: tips när du ska köpa ny dator.

Följ Teknifik på bloglovin’

1 recept som jag vill testa

Cashew Kitchens veganska äppelpajsmilkshake

äppelpajsmilkshake

Orkar inte hur gott detta låter!!! Låter perfekt som frulle, mellanmål, bakismedicin osv osv.

Följ Cashew Kitchen på bloglovin’

Ses igen nästa vecka! Har du förresten några tankar eller tips att bjuda på? 

-Annie

Så gör jag för att orka

Annie/Vegokäk31 kommentarer

Höst

I kommentarerna till mitt inlägg om ärlighet kom det fram att några av er fick lätt prestationsångest av mina veckomenyer. Så kan vi inte ha det! En kort påminnelse och en reflektion kring det här:

Höst

1. Mina veckomenyer speglar inte alltid min vardag. Jag blandar rätter från mitt arkiv med sånt som jag har ätit i veckan. Jag ska bli tydligare med det! Och göra ett inlägg där jag bjuder på mina nödlösningsmiddagar.

2. Om du inte orkar laga mat ska du inte få dåligt samvete – det betyder nog bara att du har lagt din energi på något som du tycker är viktigare! Att jag lagar mycket mat handlar ju om ett stort intresse och att jag skriver en matblogg. Du ska bara veta hur mycket saker som jag inte gör i och utanför hemmet. Jag skulle aldrig orka om jag skulle försöka hinna med allt.

Höst

Sysslor som jag prioriterar bort, ett urval:

♦ Jag har inte gjort en enda noggrann storstädning här hemma på två år. På sin höjd har jag rensat i lite skåp. Men jag har aldrig: tvättat fönstrena, dammtorkat eller moppat. Disk och dammsugning har jag i princip helt outsourcat till Max. Det är alltid stökigt hemma hos oss i vardagen.

♦ Numera sminkar jag mig nästan aldrig på vardagar. Jag går till frisören vartannat år. Shopping existerar typ inte i min värld.

♦ Oftast tackar jag nej till fester, utekvällar och sociala tillställningar.

♦ Jag skjuter upp många ”vuxengrejer”:
Det tog tre år från min första kallelse att pallra mig iväg till en cellprovtagning. Trots att jag har kallat mig för Annie de senaste 16 åren har jag ännu inte bytt namn till det. Jag har skjutit på tandläkarbesök i snart ett år. När jag jobbade i England 2012 fick jag en skatteåterbäring på 5000 spänn, men den har jag inte krävt tillbaka ännu. Jag prenumererar på en veckotidning som jag inte har öppnat på ett halvår.

♦ Alla växter dör hemma hos oss.

♦ Vi har en förvaringsbrist i vår lägenhet som vi inte har pallat att lösa. Det gör att vi har något som kallas för ”den stora klädhögen” här hemma, där ren och halvsmutsig tvätt blandas hej vilt.

♦ Jag träffar mina polare max en gång i veckan.

Tänk då också på att jag varken har trädgård, hus, bil, husdjur eller ett kids att sköta.

Höst

Min energi får främst gå till det som jag tycker är viktigast just nu – bloggen och examensarbetet.

Jag tänker det som en brasa som jag behöver hålla vid liv. Varje måndag morgon får jag en trave vedklabbar till det här. Använder jag upp alla innan veckan är slut så dör elden, och jag kraschar. Jag slänger några klabbar på plugg/blogg, några på relationer, några på fritidsintressen och några på hushållsarbete. Nu slänger jag det mesta på bloggen, och då blir det inte mycket kvar till allt det andra. Huvudpoängen är att antalet vedklabbar är begränsat. Lägger jag mer på ett område måste jag ta från ett annat.

Höst

Det här tror jag faktiskt är självklart för dom flesta. Men det är så lätt att glömma bort. Jag veeet hur svårt det är att inte jämföra sig. Alla andra verkar få så mycket gjort! Jag avundas bland annat Sandra som verkar hinna med så mycket kulturkonsumtion, Sara för att hon tränar så ofta och Flora för att hon verkar hänga med polare varje dag.

Höst

Men det här är personer som har gjort andra prioritering för att orka med sina liv. Som jag inte skulle göra.

Kan vi inte tillsammans bli bättre på att komma ihåg det här? Inte slänga några dyrbara vedklabbar på att känna oss dåliga och lata. Ge oss själva en klapp på axeln för att var och en av oss gör så gott vi kan för att underhålla vår egen brasa ❤

Nu är jag nyfiken – vad prioriterar du bort för att orka med dina passioner?

Annie Månsson

– Annie

Jag finns på bloglovin’, instagram och facebook

Hur ärlig ska jag vara?

Annie/Vegokäk35 kommentarer

Annie

Ett av mina huvudmål med min blogg är att sprida vegetarisk matglädje och att därigenom inspirera andra människor till att äta mer vego. Det händer att jag skarvar lite och utelämnar saker på bloggen för att bättre främja det här.

Jag har tänkt en massa på om det här egentligen är okej den senaste tiden. Jag vill ju vara totalt öppen med mina läsare. Istället för att grubbla vidare frågar jag därför nu dig om vad du tycker. Vill du hellre att jag ska vara helt ärlig fortsättningsvis i följande fall?

Om jag föredrar den lakto-ovo-vegetariska versionen på en rätt framför den veganska

Gnocchi

I söndags la jag upp ett recept på en one-pan gnocchi med basilikafärskost som jag blev ganska nöjd med. Det fick snabbt en massa likes på insta och i vegangruppen på facebook. Flera skrev att de ville testa rätten.

Jag fick då genast ångest för att jag egentligen tycker att min version med mozzarella är något vassare. Även om jag aldrig lägger upp något som jag själv inte tycker om, så varierar det hur mycket jag gillar mina egna recept. Från en stark trea till en klockren femma.

För mig är det viktigt att uppmuntra till helt djurfritt, även om jag personligen inte alltid tycker att det är exakt lika gott! Och det behöver ju inte heller vara så att alla andra föredrar osträtten bara för att jag gör det. Men tänk om läsare testar veganreceptet, tycker att det är tråkigt och sen bestämmer sig för att jag har en kass smak?

Jag måste hursom vårda min trovärdighet som vegobloggare, både när det gäller smak och etik/miljöhänsyn. Det är knepigt när de hamnar i konflikt.

Om jag äter ost/mjölkprodukter till en måltid som inte syns på bild 

Vegansk pasta

Ibland har det hänt att jag har rivit parmesan över exempelvis en veganpasta eller serverat en soppa med en klick creme fraiche när det står att jag har ätit veganskt på veckomenyn (obs ej under veganmånaden). Jaa jag vet, fett sopigt.

Jag har i alla fall hela tiden tänkt att det är mer vegopeppande att utelämna den infon. På så vis uppmuntrar jag inte beteendet som jag själv har ibland. Men det kanske är fuskigt att låtsas om att det är enklare för mig att äta veganskt än vad det är?

Om jag äter något annat än vad som står i veckomenyn

vietnamesiska vårrullar

Inte allt för sällan händer det att jag äter en riktigt tråkig middag som jag inte tycker platsar på veckomenyn. Det kan vara typ en burk kikärtor och knäckemackor. Jag brukar då byta ut den dagen mot en spexigare rätt från mina arkiv.

Inte för att jag tycker att det är något fel med att inte palla laga mat, utan för att jag tänker att det är mer inspirerande för dig som läser. Men samtidigt kanske det skapar en orimlig bild av hur mycket en människa orkar med om vardagarna?

Om jag är missnöjd med en bild

Friterad tofu

För mig är det viktigt att ha en blogg där det kommer upp recept varje vecka. Jag tror att kontinuitet är avgörande för att få en stabil läsarbas.

Mina chanser att fota i dagsljus är begränsade till några få gånger i veckan pga pluggar på heltid – och det gör att jag ibland tar mindre lyckade bilder som sen dyker upp på bloggen.

Det tar emot att ”behöva” göra det, men jag är ändå nöjd med min strategi att ha täta uppdateringar. Jag vill inte be om ursäkt för mitt arbete, för det är en sån typisk kvinnofälla – men samtidigt kanske jag borde vara öppen med bloggandets utmaningar?

Jag skulle bli sjukt tacksam för din input på mina tankar om det här!

-Annie

Jag finns på bloglovin’, instagram och facebook 

Mammas kärlek i en klänning

Annie/Vegokäk16 kommentarer

Annie Månsson

När jag rensade min garderob i april hittade jag en speciell klänning allra längst in som jag inte har burit på flera år. Jag trivs bäst i jeans nu för tiden och tänkte först att jag kanske skulle låta den gå till någon annan. Men det kunde jag inte. Inte den här klänningen.

Utifrån ser den kanske inte så märkvärdig ut: en ärmlös röd skapelse i linne med smalt liv och en vid, veckad kjol. Men för mig betyder den något. Den står för min mamma. Min intelligenta, engagerade, nyfikna, omtänksamma, älskade mamma.

Hon sydde klänningen åt mig när jag gick i tvåan på gymnasiet. Min tonårspojkvän skulle ta studenten och jag visste precis vad jag ville ha på mig den stora dagen. Problemet var bara att det var omöjligt att hitta ett plagg med den perfekta höjden i midjan och vidden i kjolen. Hon erbjöd sig därför att sy en klänning åt mig på kvällarna efter sitt jobb som lärare. 

Annie Månsson

Det blev många långa kvällar för mamma på hennes vita symaskin från 80-talet, i matrummet som blickade ut över Gubbängsskolans asfalterade parkering. I flera veckor höll hon på. Hon tog sig tiden trots att hon redan drunknade i prov som skulle rättas och lektioner som skulle planeras.

Jag fylls av enormt mycket kärlek när jag tänker på det här. Klänningsprojektet säger så mycket om mammas personlighet. Hennes stora empatiska förmåga har alltid gjort att hon har engagerat sig orimligt mycket i att lösa andra människors problem.

Jag minns exempelvis när vi hade en inneboende hos oss ett tag. En tjej som hade det tufft hemma. Hon ville ta med sin älskade kanin hem till oss, men egentligen fanns det inte plats. Mamma bestämde sig trots det för att avvara en del av vår altan och att åka och köpa virke. Sen gjorde hon en ritning och snickrade på egen hand ihop ett kaninhus!

Annie Månsson

Det är också så typiskt mamma att helt gå upp i ett projekt, att bli som besatt av det. Det kan vara att bygga en ny veranda, ett kaninhus eller att sy en klänning. Hon är en obotlig tidsoptimist och projekten drar alltid ut på tiden. Jag är precis likadan. Egenskapen kan vara sjukt jobbig för människor runt oss – men jag älskar den för att den länkar oss samman.

När jag var 18 år och ännu bodde hemma var mammas villkorslösa kärlek till mig så självklar att jag helt tog den för given. Så som det väl ska vara. Men efter åtta år i vuxenlivet känner jag en obeskrivlig tacksamhet. Jag inser nu att timmarna vid symaskinen bara står för en bråkdel av alla uppoffringar som hon har gjort för mig.

Särskilt tänker jag på att hon nästan offrade sitt liv för att jag skulle få mitt. Jag låter klänningen bli en symbol för allt som hon har gett mig.

Annie Månsson

För mig representerar klänningen också ett stycke kvinnohistoria. Mamma kommer från en generation där de flesta faktiskt kunde sy. Det är en kunskap som är på väg att dö ut. Jag för den sorgligt nog inte vidare. Mitt enda sätt att förvalta det döende kulturarvet är att bära mammas verk.

När häggen byttes mot syrén i år bestämde jag mig för att ta fram min röda klänning. Jag har sen dess haft på mig den den på sommarens fester, på julieftermiddagar vid den lilla båtbryggan i Tanto och på tågluffen genom England och Skottland. Nya minnen har under tiden osynligt vävts in i linnetyget.

De här sommarmånaderna har jag hela tiden känt att jag inte bara har burit en röd klänning.
Jag har också burit en bit historia.
Jag har burit min mor.
Men viktigast av allt:
jag har burit mammas oändliga kärlek till mig.

– Annie

p.s Jag älskar båda mina föräldrar precis lika mycket, men just den här gången handlar det bara om mamma.

Jag finns på bloglovin’, instagram och facebook