Det här är en omarbetad och längre version av en text som jag skrev på Instragram om städning och jämställdhet.
Ikväll kommer Max äntligen hem efter sommarens andra turné som han gör med sitt band.
När han är borta påminns jag alltid om vilken slapp skitgris jag egentligen är innerst inne. Disken får stå i en vecka, soporna börjar lukta död och sängen förvandlas till en kombinerad arbetsplats/byrå/nattygsbord.
Det här är ett beteende som inte passar in i kvinnorollen. Nä, i den förväntas man vara *fräsch* (mitt hatord) och ordningssam. Men jag har verkligen ingen av dessa egenskaper i mig. Jag kan rycka upp mig för andras trevnad, men jag vägrar samtidigt att bli en sån som prioriterar ett rent hem högt.
Jag stör mig nämligen något enormt på att man som kvinna i patriarkatet sugs ut på så sorgligt mycket tid av olika slag. Under en vanlig vecka lägger genomsnittskvinnan drygt fem timmar mer än genomsnittsmannen på disk, tvätt, städ och annat obetalt hemarbete. Lägg sen på en extra halvtimme per dag för dom ”personliga behoven” (=personlig hygien=smink och utseendefix). Källa: SCB.
På en livstid blir det helt enkelt jävligt många timmar.
Därför ser jag ingen som helst poäng i att försöka bli mer städig. Istället investerar jag den där extratimmen om dagen i sånt som är viktigt för mig – exempelvis den här bloggen. Och det är ju tack vare den som jag numera jobbar med min passion.
Det här betyder inte att jag tycker att vägen till jämställdhet är att kvinnor bara taggar ner lite. Självklart anser jag att män bör skärpa sig och ta sin fulla del av ansvaret för hemmet. Jag menar dock att det enda sättet att minska på den totala mängden hushållsarbete är att sänka sin standard.
Häromveckan valde jag exempelvis att lämna ett stort klädtorn (med mera) intakt när jag hade Jeanette Seflin, Äntligen Vilse och Fantasiresor över på finmiddag. Givetvis blev jag inte kölhalad för det. Tvärtom så enades vi om att mindre städ => bättre bloggar.
Det känns lite som att jag pekar ut något uppenbart här, men för mig tog det många år i vuxenlivet innan jag fattade att det finns en baksida med att alltid ha ett städat hem. Mindre tid till sånt som är viktigt för en själv. Nuförtiden har jag det därför stökigt med gott samvete. Jag är helt trygg i vetskapen att ju mindre jag städar, desto mer kan jag investera i mina passioner. Och genom det bli en roligare och smartare version av mig själv.
Eller vad tänker ni? Känner ni att ett stökigt hem är ett misslyckande eller ett smart val? Jag diskuterar gärna det här vidare i kommentarsfältet!
– Annie
p.s Det är asgott och går asfort att blanda surkål med majo och dill och ha på en vegokorv som stoppas i en ugnsvarm baguette.
Ni följer väl mig på Bloglovin’? Där kan ni spara mina recept + slippa missa mina andra inlägg.
