Att besegra sin kroppsångest – 6 verktyg

Annie Månsson

Jag vill vara helt ärlig nu. I perioder lider jag tyvärr av ett förlamande självhat mot min kropp och mitt utseende. Så har det varit i många, många år. Jag önskar verkligen att min feministiska ideologi kunde fungera som en ogenomtränglig rustning mot kroppsångesten som attackerar från alla håll och kanter – men det gör den inte. Visst kan jag med hjälp av feministiska idéer skärma av det mesta, men jag kan inte värja mig mot träffarna i rustningens skarvar. Så vill jag inte ha det. Jag vill vara fri i tanken och förmögen att fokusera på något viktigare än mitt förbannade utseende. Som att lära mig nya saker, göra något gott för mänskligheten och allmänt bara leva life.

Jag känner en djup sorg när jag tänker på hur många timmar-dagar-veckor som jag har slösat åt att hata mig själv. Vem hade jag varit och vad hade jag kunnat åstadkomma om jag istället för att stå framför spegeln hade övat på ett instrument, studerat ett nytt språk eller läst böcker?

Och jag blir galen när jag tänker på hur jag har begränsat mitt liv för att jag har tyckt att jag har varit för ful för att göra vissa saker. Sagt nej till att umgås med mina vänner för att det har varit omöjligt att sminka över finnarna, struntat i att gå till skolan när ingenting i garderoben har passat och undvikit stranden till varje pris – trots att det knappt finns något bättre än svalt vatten mot solvarm hud.

Annie Månsson

Tack och lov har det här faktiskt blivit bättre med åren. Det var en stor seger när jag för några somrar sen började bada igen. I början var det nästan omöjligt, men sen tog lusten och lyckokänslorna över. Numera doppar jag mig så ofta jag kan – gärna efter jobbet nere i Tantolunden. Och när jag gör det skiter jag högaktningsfullt i att jag inte ser ut som de bikiniklädda kvinnorna på reklampelarna.

Jag har lärt mig att det är möjligt att gå till motattack mot kroppsångesten.
Det finns vapen att ta till. Jag har använt några strategier som går att sammanfatta i sex punkter. Dessa är lika mycket råd till dig som läser som en påminnelse till mig själv, eftersom jag är långt ifrån färdigutvecklad.

1. Skänk din kropp fysisk njutning.

Utväxla en massage med en vän, ät något gott, lyssna på musik, onanera, spring långt, se på en solnedgång. Hitta dina viktigaste källor till njutning och utöva dem så ofta som möjligt. Gå helt upp i känslan när du gör det. Din kropp kan ge dig så enormt mycket glädje, även om du inte tycker att den är vacker att se på.

2. Sluta kommentera andra människors utseenden

Våga också ifrågasätta när andra gör det. Tänk på att även komplimanger kan vara problematiska – de bidrar till att befästa idén om att utsidan är viktig. Självklart ska du kunna säga att någon är sexig/snygg/söt, men fundera över när det passar och vilken effekt det kan få.

3. Avfölj konton på sociala medier som utseendehetsar

Gör det bara! De stjäl din dyrbara tid.

4. Hjälp en medmänniska

Gå med i en tjejjour, engagera dig för hemlösa eller delta i läxhjälp på ett flyktingboende. Du kommer att fyllas av en känsla av mening och din kroppsångest kommer förhoppningsvis att blekna när du sätter dig in i andra människors problem:

5. Nörda ner dig i något

Programmering, munspel, politik, nagellack, skatebord – ta vara på dina passioner och gå all in. Dels så krymper tidsutrymmet då du kan klanka ner på dig själv, dels så får du möjlighet att blomstra och känna att du är mer än ditt yttre.

6. Slutligen, skifta ditt fokus till där det hör hemma – samhället som upprätthåller ouppnåeliga ideal!

En enorm börda lättade från mina axlar när jag insåg att det inte är mig det är fel på. Vi översköljs alla av kultur som berättar för oss att utseendet är kvinnors viktigaste valuta. Det är inte konstigt att må dåligt i ett sådant samhälle. Men det rör på sig! Många med mig har omvänt sin ångest till ilska. Under de senaste åren tycker jag att det har skett ett enormt kunskapslyft hos allmänheten. Vi köper inte längre vilken sexistisk skit som helst. Om du orkar – avreagera dig också! Kommentera på den där orimliga reklambilden, skriv en arg Facebook-status eller organisera dig i någon förening. Det är nyckeln till förändring.

Min kroppsångest är inte borta. Men jag använder dessa vapen för att attackera den. Jag tar fortfarande emot träffar, men jag blir med tiden att bli bättre och bättre på att slåss. Min förhoppning är att en dag vinna – en gång för alla.

Känner du igen dig? Hur gör du när då mår dåligt över ditt utseende? Kommentera gärna – jag svarar på allt  ❤

Uppdatering! Länk till inlägg om era bästa tips för att handskas med kroppsångest.

-Annie

Följ mig på bloglovin’instagram, facebook och pinterest

LÄS MER:
En flytt till Brighton – om att utvecklas

 

48 reaktioner på ”Att besegra sin kroppsångest – 6 verktyg

  1. Vilket viktigt och bra inlägg! JA, jag känner igen mig, är inne i en sån hatperiod just nu tyvärr. Men jag upplever också att det har blivit mycket bättre med åren, jag bryr mig knappt om vad jag har på mig, hur mitt hår ser ut och sminkar mig bara till fest nästan. Så på den biten är det okej, men hur själva kroppen ser ut. DÄR har jag så svårt att acceptera att jag inte längre drar storlek 36/38 osv. Önskar jag kunde vara obrydd om det med, men det är jävligt svårt alltså. Men himla bra verktyg du tipsar om, tycker särskilt att inte följa konton som utseendehetsar är bra, ju mindre sån input jag får från sociala medier/vänner, desto bättre mår i alla fall jag 🙂

    Gilla

    • Ja, det är så svårt att förstå något logiskt men att känna något annat! Man fattar att det är okej att vara som man är – men att verkligen känna det är en annan femma. Tack för en fin kommentar ❤

      Gilla

  2. heja dig! förstår exakt! när jag är mkt självkritisk och i 9/10 fall är detta riktat till mitt utseende så brukar jag också tänka som du säger att det är det här jävla patriarkatet vi lever i som talar om för oss att vi aldrig, aldrig ska va nöjd med oss själva vi ska jämt sträva efter att uppnå nya ideal – och – att det inte är mig/vi/oss det är fel på. det var en sådan befrielse för mig när jag insåg det, det blev lättare att skjuta undan det då och inte va så jävla kritisk…. :))

    Gilla

    • Ja, jag håller verkligen med. Att bara släppa skulden och skammen. Jag har rätt att existera och jag har ett värde oavsett hur jag ser ut och gud nåde den som påstår något annat. Det gör mig fly förbannad att tänka på sexistiska utseendehetsare och det är SKÖNT att få utlopp för min ilska där den hör hemma. Tack för din kommentar ❤

      Gilla

  3. Hejsan!
    Jag är lite äldre och har därför passerat de värsta åren. Jag har bättre självkänsla idag. Men visst är det fortfarande svårt ibland. Jag lever inte alls upp till skönhetsnormen – är kraftigt överviktig. Jag går till stranden, trots att det ibland känns jobbig. Men när jag får sådana där tankar brukar jag försöka peppa mig själv. Jag säger tyst till mig själv ”Tjocka människor har också rätt att vara på stranden!”.
    Men på ett sätt är det också skönt att vara ful. Jag behöver inte ens FÖRSÖKA se bra ut. Det skulle ju inte precis hjälpa om jag drog in magen. Så istället slappnar jag av och tänker att om någon får problem när de ser mina fettvalkar så får de väl titta åt ett annat håll! Det är ju deras problem.
    Och för övrigt har ju i princip alla människor sina skavanker.
    Jag tycker att jag har ett stort och viktigt värde som människa – fast jag är ful.

    Gilla

    • Tack ❤ Du har så himla jävla rätt. Det ska vara totalt oviktigt hur man ser ut. Andra ska ändå bemöta en respekt. Åtminstone om vi menar allvar med att alla människor är lika mycket värda! Du är bäst och jag älskar dig ❤

      Gilla

  4. Superbra inlägg, och jättebra råd! För mig har kroppsångesten också blivit lite bättre med åren, speciellt när jag blev mer medveten om vad det är som ligger bakom att jag tänker som jag gör osv. Tack och lov är jag uppväxt i en miljö där vi inte pratade så mycket om kropp/vikt alls, men givetvis blev man ju varse om att det fanns ”rätt” och ”fel” att se hur med åren likförbannat ändå… Men det hjälper faktiskt att försöka styra sina tankar åtminstone lite, och att försöka lägga fokus på andra sidor istället, även om det är svårt. Jag blir glad över att det är fler och fler som verkligen engagerar sig i det här, och ryter ifrån, det ger även mig styrka även om mitt självförtroende är lite för dåligt för att jag ska våga vara så ifrågasättande som jag skulle önska!

    Gilla

    • Tack för din kommentar Lina! Det är verkligen förjävligt att det inte går att ducka utseendehetsen. Befinner man sig i samhället finns den där, varje dag, hela tiden. Men verkligen, jag tror att organisering är nyckeln. Är vi många som säger ifrån kan det börja hända grejer. Och under tiden kan vi förhoppningsvis lära oss att inte förknippa vårt människovärde lika mycket med utseendet!

      Gilla

  5. Så viktigt inlägg Annie, tack för att du delar med dig! Kan absolut känna igen mig i detta, och även få ångest över min kroppsångest då det känns som en så sjukt ofeministisk akt. Älskar det där citatet som går i stil med ”in a society that profits on your self doubt, loving yourself is a rebellious act” sååå spot on! Det brukar jag försöka tänka på. Cyberkramar!

    Gilla

  6. Vad modigt av dig att skriva om det här! Jag känner igen mig så himla mycket. Jag är 23 och har nog dragits med detta ”självhat” sen jag var säkert 10-11 år. Det går upp och ner för mig men just idag och igår har det varit två förjävliga dagar där jag velat försvinna från jordens yta eller bara hoppa ur mitt eget skinn och fly fältet. Skäms dock lite för att prata om det så jag gör det väldigt sällan. Tror inte någon som inte känt det själv kan förstå, men jag vill säga att jag FÖRSTÅR dig och hejar på dig, på alla oss, som lider av det här. Jag tycker du är jättefin och smart och har lika mycket rätt att älska dig själv som alla andra människor har.

    Kram!

    Gilla

    • Tack Lovisa!! ❤ ❤
      Ja, alltså jag tror nästan att det är omöjligt att i detta utseendefixerade samhälle inte gå att tänka på sig själv som ful med jämna mellanrum. Kommer ihåg det där inlägget – toppenbra skrivet! Mitt mål är inte att jämt gå omkring att känna mig snygg precis som du säger, utan att känna att det finns andra saker som är mycket, mycket viktigare.

      Gilla

  7. Helt ofattbart för mig att du kan tycka att du inte är vacker. Gillar dina bilder, är själv sugen på att börja äta mer vegetariskt.

    Gilla

    • Tack för din kommentar!
      Självklart kan jag ha dagar då jag känner mig snygg, men också många dagar då jag känner mig riktigt jävla ful. Det handlar inte om hur jag ”faktiskt” ser ut, utan är kopplat till något annat som jag har väldigt svårt att styra över. Mitt mål är dock inte fler snygg-dagar, mitt mål är att sluta bry mig så mycket. Jag har så många andra skills som är så mycket, mycket viktigare.
      Kul att du läser och är sugen på mer vego 🙂

      Gilla

  8. Jag hinner tyvärr inte skriva om mina erfarenheter av detta då jag måste iväg snart, men jag ville bara lämna en kommentar om att det här inlägget är Så. Jävla. Bra. Du är grym som vågar skriva om det och det är så skönt att se att man faktiskt inte är ensam! Så tack för detta, och hoppas du har en bra dag – utan hjärnspöken!

    Gilla

  9. Helt fantastiskt. Jag är inte den första som skriver detta, och det gör ont i hjärtat av hur många bara här inne som hatar sina kroppar. Jag har också ett problematiskt förhållande till min kropp, och har haft det sen mellanstadiet, men jobbar på det precis som du. (Heja oss!) Tycker att det är så fint att du tar upp den feministiska rustningen som inte alltid fungerar som den ska: Att älska sig själv är ju trots allt den mest kraftfulla motståndsakten i ett samhälle som vill trycka ner kvinnor och våra normala kroppar.

    Min bästa motståndskraft ligger i att tänka funktionalitet och tacksamhet:
    ”Jag är är tacksam för mina ben som gör det möjligt att jag kan springa i solen” och så vidare.

    Tack för ett SÅ – VIKTIGT inlägg.

    Gilla

    • Det är verkligen förjävligt!! Tack för en superfin kommentar ❤ ❤ Tycker verkligen om det där med funktionalitet/tacksamhet! Är så tacksam att jag exempelvis kan springa/simma/dansa, för det är det verkligen inte alla som kan. Heja oss!

      Gilla

  10. Jag känner mig så himla lyckligt lottad som faktiskt inte relaterar till den här texten men fy bubblan vad glad jag är att du skriver om det. Superviktigt!

    Gilla

  11. Så bra skrivet! Det är så otroligt sorgligt att så många känner så men det borde ju vara ännu en anledningen till att inse hur sjukt samhället är. Oavsett hur vi ser ut så tror vi att vi inte duger. Den här sommaren har jag bestämt mig för att försöka strunta i det som malt i bakhuvudet sedan mellanstadiet. Kroppshatet ska inte få styra våra liv!

    Gilla

  12. Starkt av dig att våga skriva om det här. Tror att många (även jag) kan känna igen mig i detta, även om det i mitt fall ”bara” handlade om en kort period i tonåren.
    Här i Spanien är det ett himla stort fokus på utseende. Folk slänger sig med uttryck som ”snygging” och ”tjockis”, båda i positiv mening. Folk håller verkligen inte igen på sina kommentarer. Kan man säga något om folk så gör man det, på tv och i verkliga livet, och ärligt talat tycker jag det är ganska obekvämt. Första gången jag träffar nytt folk ska alltid mitt utseende kommenteras, särskilt med tanke på att jag kommer från ett annat land. Man är ju inget utställningsdjur liksom.

    Gilla

    • Ja, tyvärr drabbar det väldigt, väldigt många. Särskilt kvinnor </3
      Nä usch, det där låter inte kul alls! Tråkigt när det är en så stor del av en kultur så att "alla" liksom gör det. Hoppas att du inte tar åt dig på ett negativt sätt ❤ Tack för en bra kommentar!

      Gilla

  13. Vet precis vad du menar och känner igen mig smärtsamt mycket. Jag är hopplös perfektionist, och det är INTE en bra egenskap att applicera på sitt eget utseende.
    Är ju också feminist och avskyr utseendehetsen och idealen och hur lönsamt det är för storföretagen att vi kvinnor ständigt hatar våra kroppar. Jag är emot det så jävla, jävla mycket samtidigt som jag själv går i fällan om och om igen. Semi-svälter mig själv i perioder, fantiserar om diverse skönhetsingrepp och stirrar mig blind på varenda skavank i spegeln. Det är under min värdighet. Det är under allas vår värdighet. Vi är menade för så mycket mer än så.

    Jag älskar dina punkter här. Särskilt 1:an, 2:an och 6:an är sånt jag ska jobba på.

    Gillar också knepet att föreställa sig själv om typ 10, 20, 30 år, och hur mycket man kommer asgarva åt sina nojor när man var yngre. På så vis kan jag faktiskt se fram emot att bli äldre. Även om man kanske inte blir snyggare så får man less fucks to give och det kommer bli sååååå skönt. =D

    Gilla

    • Du har verkligen helt rätt! Det är under vår värdighet att hålla på med det här!

      Men det kräver mycket styrka och det är en pågående process att försöka stå emot. Tack för att du delar med dig av det du tycker är svårt!

      Och vilket toppentips! Om 30 år kommer jag verkligen förhoppningsvis ge 0 fucks ❤

      Trevlig helg på dig!!

      Liked by 1 person

  14. Superviktigt inlägg och bra punkter! Jag är glad att jag har återerövrat min kropp efter många år med ätstörningar. Sedan jag blev sjuk i fibromyalgi har jag kämpat så mycket med att acceptera min kropp på helt andra plan. Kroppskännedom och yoga har gjort den stora skillnaden. När jag kunde se på min kropp som mitt hem och min styrka, se allt fantastiskt den gör, vad den klarar av, hur finurlig den är, så blev den mer levande och inte bara en yta att värdera. Den är vad den är och det är jag tacksam för idag. Så kroppskännedom är nog mitt bästa tips utöver dina. Tack för att du tar upp detta!

    Gilla

    • Så himla sant alltså! Väldigt vettigt råd. Blir alldeles rörd och glad av all fin respons och alla kloka tankar om det här ämnet. Uppenbarligen är det inte bara jag som känner såhär. Det är skönt – men också deppigt såklart. Tack för att du läser och kommenterar ❤

      Gilla

  15. Känner igen mig och håller med i det du skriver. För mig att rollerderby haft en superpositiv inverkan på min syn på kroppen. Nu tränar jag inte för att bli smal/snygg/gå ned i vikt whatever utan för att det är roligt, för gemenskap, för att svettas, tacklas osv. Det är fantastiskt att få använda sin kropp – precis som du skrev med njutningen – då har man inte tid att tänka på utseende/ångest.
    Grymt bra att du tar upp det pga superviktigt ju! Heja heja! ❤️❤️

    Gilla

    • Men ellerhur! Så bra grej! Jag har varit väldigt nyfiken på rollerdreby, men jag är också livrädd för att skada mig – så jag nöjer mig med att tycka att ni som sysslar med det är sjukt coola och badass. Skulle vara så kul att gå på en match någon gång.
      Och tack för din kommentar! ❤

      Gilla

  16. Så bra skrivet! Framför allt punkten om att sluta kommentera andras utseende eller iaf välja sina tillfällen mer medvetet. Jag tror effekten är densamma som om en slutar klaga. När en slutar klaga brukar oftast ökade tacksamhetskänslor komma av sig självt, som en positiv följd. Hoppas på liknande om att fällanegativa kommenterade om andra. Slutar vi upp med det gällande andra, kanske vi minskar på de negativa kommentarerna om oss själva? Det är så långt ifrån bara patriarkatet som bidrar till utseendehetsen. Vi kvinnor måste börja backa varandra och sluta jämföra och trycka ner. Och kanske börja säga minst en kommentar om något du uppmärksammat som har med annat än utseende att göra, för varje utseendekomplimang du ger? 🙂

    Gilla

  17. Usch, det är så himla lätt att fastna i sådana här tankar! Jag är en sån satans perfektionist i princip allt så jag har jättesvårt att accenpera skavanker både hos mig själv, hos andra (dålig egenskap jag vet) och i mitt jobb. Jag hamnar ofta i dömande av min kropp och jag har märkt att det är nära sammankopplat till dagar då jag generellt känner mig lite låg eller orkeslös. Det är som att jag blir mer mottaglig för det om jag t.ex sovit dåligt eller varit sjuk eller något sådant.
    Nu i helgen kollade jag t.ex på Eurovision och kom på mig själv med att notera mycket noga alla kvinnliga artisters kroppar samt hur de porträtterades i de korta introfilmerna (sportiga/aktiva/starka) och innan jag visste ordet av hade jag lovat mig själv att gå ut och springa oftare, äta mer fettsnål mat och bestämt motarbeta kvällssnacksandet. Suck. Alltså blir så trött på det! Så en viktig grej för mig är nog att låta bli att titta på sådant som jag vet är triggande för mig. Sedan tycker jag det var ett SUPERBRA tips med att ägna sig åt sådant som ger kroppslig njutning på alla vis! Det blir som ett bevis på att en kan må bra i sin kropp oavsett hur den ser ut. För mig funkar det också bra att träna mycket, gärna styrketräning, eftersom det får mig att känna mig stark och som att jag kan övervinna allt. Men jag vet att det kan vara triggande för andra och att det är lätt att börja träningshetsa. Lyckligtvis är jag nog lite för bekväm och lat för det hehe 😀

    Gilla

    • Men eller hur visst är det enormt tröttsamt? Jag har också extremt lätt för att bli triggad av att bara titta på andra kvinnor och jag måste verkligen jobba stenhårt för att blocka ur det. Håller helt och hållet med om styrketräning! Det konstiga för mig är att när jag börjar träna kan förevändningen innerst inne vara att jag vill se snyggare ut, men sen när jag väl tränar är det som att det försvinner? Kanske märkligt, men känslan av att vara stark i stunden trumfar känslan av att vara snygg. Det är så härligt att det är så för mig! Men som du säger, alla funkar verkligen inte så, utan blir istället triggade av träning.

      Gilla

  18. Känner både igen mig och inte. Visst har jag haft sådana perioder, särskilt i tonåren och under studietiden. Men numera bryr jag mig inte så mycket. Snarare att jag tycker att min kropp oftast är så bra. Det kommer nog som du skriver mycket tack vare fysisk aktivitet. Däremot kan jag i perioder känna mig helt värdelös som person. Att jag är världens tråkigaste, ointressantaste som mest bara är i vägen och världen skulle må mycket bättre utan. Det är nog lite duktig-flicka-syndrom, för de kommer alltid i perioder när jag inte känner att jag av olika anledningar kan prestera. Dvs dålig självkänsla. Vet inte riktigt alltid hur jag ska bemöta det, men många av dina tips funkar även där. Framförallt träning. Lyckopiller!

    Gilla

    • Oj, jag som trodde jag hade svarat på detta!
      Tack för din kommentar ❤
      Det är skönt att höra att det går över! Jag får fortsätta springa långt och en dag kanske jag också får bli fri.
      Väldigt tråkigt att höra att du kan ha dåligt självförtroende kopplat till din person, även där kan jag känna igen mig tyvärr. Ta hand om dig! ❤

      Gilla

  19. Vilket superbra inlägg!! Ett jätte viktigt ämne! Jag känner absolut igen mig, har haft ätstörningar sen jag var 12 år och även om jag inte längre anses som sjuk så kämpar jag fortfarande med tankarna. Jag får fortfarande tankar om hur jag ska äta, att jag behöver träna mer eller banta, men samtidigt vet jag att jag inte skulle må bra av det psykisk, och framförallt att det inte behövs för att jag inte är överviktigt. Idag försöker jag att vara en förebild för min dotter och för mig innebär det att vara sund utan bantning och kroppshets. Jag vill att hon ska känna sig vacker och värdefull oavsett hur hon ser ut och därför måste jag ju börja med samma tankar hos mig själv 🙂

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s